Miljöprofessorn | Johan Kuylenstierna - E.ON
apartment up_arrowboka_tidboka_tidcheckmark Imported Layers Copy 3Imported Layers Copy 3close_icon close_iconcontract-details direction error-messagefacebook rorligt_icon copygoogle_plushouse Kalender_24x29Artboard 1 Kalender_24x29Artboard 1 instagram_icon mailmailmap_pin_selected_map_pin Type something Imported Layers Copy 2Imported Layers Copy 2 Imported Layers Copy rabatt_icon Created with bin/sketchtool. radgivning_icon Created with bin/sketchtool. sms_icon Created with bin/sketchtool. Imported Layers 7Imported Layers 7 translate_icontwitteruser-contract vattenkraft_icon copy 3Customization

Johan Kuylenstierna

De tyckte jag lät för optimistisk. Det är som att man måste säga att jorden går under.

Fredagen den 15 september 2017 brann rymdsonden Cassini upp i Saturnus atmosfär. Undergången var planerad. Efter att i nästan 20 år varit ute på uppdrag för planeten Jorden, en lång upptäcktsfärd då sonden samlat in information och skickat hem fotografier, hade den 5 712 kilo tunga Cassini till slut gjort sitt.

Vad den gamla trotjänaren inte visste när den fick order om att förinta sig själv på samma sätt som en meteorit – Nasa ville inte riskera att den irrar runt och sprider bakterier – var att ett foto från Cassini har varit en avgörande inspiration för en av Sveriges främsta miljöexperter.

Johan Kuylenstierna är chef för Stockholm Environment Institute. Vad som skiljer Johan Kuylenstierna (uttalas med mjukt k som i kyla, Kylenstjärna) från andra röster i den alltmer polariserade debatten om klimatkrisen är främst två saker.

Med 25 års erfarenhet behöver han inte försöka vinna debatter med åsikter hit och dit: han vet vad han talar om. Han är utbildad naturgeograf. Han har jobbat för tre olika FN-organ i New York, Genève och Rom.

Det andra som skiljer ut Johan Kuylenstiernas röst i klimatsorlet är att han är optimist. Han inte bara tror att vi människor fortfarande kan rädda planeten. Han vet.

En källa till hans optimism är hans mormor, som han berättade om när han var Sommarpratare i P1. Hon blev 103 år och yttrade aldrig meningen "Det var bättre förr".

Den andra källan är ett fotografi taget av rymdsonden Cassini där man ser Jorden som en liten prick som tittar fram mellan Saturnus ringar. Jorden är så liten att Nasa lagt dit en pil som pekar mot pricken.

– Saturnusbilden av jorden är viktig för mig av flera anledningar, säger Johan Kuylenstierna och lutar sig framåt med kupade händer.

Han sitter i ett mötesrum i Stockholms största kontorsfastighet, Garnisonen på Östermalm, där Stockholm Environment Institute, ofta förkortat SEI, har sitt huvudkontor.

Forskningsinstitutet startade sin verksamhet 1989 på uppdrag av Sveriges regering.

Eftersom långhelg väntar har man denna dag på SEI deklarerat Casual Thursday. I stället för sin vanliga arbetskostym har Johan en fleecetröja på sig.

– En anledning till att jag tittar så ofta på bilden är tidsperspektivet den ger. När jag arbetade som geovetare studerade jag främst vad som hänt i närtid, alltså de senaste 10 000 åren…

Få andra skulle nog kalla 10 000 år för närtid.

– Precis, vi människor har så otroligt svårt att förstå tid. Man har hela tiden fokus på nuet och frågar saker som: Stormen i går, var det en del av klimatförändringen? Men för att verkligen förstå vad som händer krävs ett helt annat tidsperspektiv. Saturnusbilden får oss att förstå skala och storlek, hur saker och ting hänger ihop. De som skickade i väg Cassini tänkte långsiktigt. De fick vänta i åtta år innan de ens visste om den fungerade.

Johan fingrar på sin mobil som han lagt uppochned på bordet framför sig. Mobilskalet visar ett annat planetärt motiv: omslaget till Pink Floyds Dark Side of the Moon, hans favoritalbum.

– När man ser jorden liten som en prick så inser man hur ointressant det är med ledare som säger att de ska starta krig för att ta tillbaka den och den halvön. Eller uttalanden som Trumps "Make America Great Again". Maktmänniskor har ofta en total oförmåga att sätta in sitt liv i en större kontext. Det är därför det är så nyttigt att ställa sig utanför och betrakta saker på avstånd. Då ser man även alla framsteg som gjorts, alla möjligheter.

Sprider positivt budskap på Ståldagen

Några dagar senare får jag en chans att följa Johan Kuylenstierna i hans arbete.

För de allra flesta i Stockholmsruschen är det en vanlig tisdag men för ett hundratal personer är det Ståldagen. Alla tungviktare inom svensk stålindustri har samlats för en dag fylld av seminarier och diskussioner.

I föreläsningssalen på Grev Turegatan sitter uppklädda män och kvinnor med ben och armar i kors. De ser viktiga ut men också skeptiska och lite eftermiddagströtta.

Inramningen anger att det inte handlar om underhållning. På ena sidan av scenen sitter en skylt med texten "Ståldagen". På andra sidan en skylt med "Den svenska stålindustrins branschorganisation".

I samma stund som Johan Kuylenstierna kliver upp på scenen har han publiken i sin hand. På 20 minuter blankt håller han en rapp Powerpoint-föreläsning som lever upp till Roxette-titeln Don’t Bore Us, Get to the Chorus.

Denna dag inleder han inte med Saturnusbilden utan med ett kollage som visar scener från aktuella klimatkatastrofer: stormar, eldsvådor, torka, undergång.

Publikreaktion: fortfarande alla armar i kors. Det här är vad alla förväntat sig av en miljöforskare. Men sedan växlar Kuylenstierna över till en lång zoomning över ett gigantiskt solkraftverk.

– Det där var en verklighet just nu. Det här en annan.

Han visar kurvor över hur priset på solgenererad elektricitet de senaste åren sjunkit med fantastiska 80 procent. Han berättar att Storbritannien i april för första gången någonsin klarade sig utan kol i ett dygn.

Hans språkbruk är genomtänkt. Han säger aldrig uppoffringar utan möjligheter. Vad gäller vikten av att ta ansvar talar han inte om att fördela bördor utan om att ta vara på möjligheter. Framför allt är han noga med att aldrig framstå som bakåtsträvande. Nej, fossila bränslen tillhör verkligen inte framtiden, men man måste samtidigt erkänna att de fram till nu har inneburit enorma fördelar: det är de som har byggt vårt välstånd.

– Allt välstånd som skapats i historien har skapats genom stora tillgångar på billig energi.

När han sedan nämner siffran 90 000 miljarder, vilket är storleken på de investeringar som behöver göras den närmaste framtiden i takt med att mångmiljonstäderna bara blir fler och ännu större, har han allas uppmärksamhet. Det är så mycket som behöver byggas, så mycket stål som kommer att behövas.

Man kan nästan se serietidningslika tankebubblor resa sig från publikens huvud: – Aha… att tänka miljövänligt kan också vara väldigt lönsamt.

Människans och samhällets utveckling måste stå i centrum om miljöarbetet ska lyckas. Allt hänger ihop, klimatarbete hand i hand med stöd till fattiga länder.

Arrangören för Ståldagen summerar efteråt föreläsningen på Twitter med en bild på Kuylenstierna in action samt texten "Dagen har handlat om att vända problemen till möjligheter" – retweetat av @JKuylenstierna.

Diplomati i polariseringens tidsålder

Att vara den som varnar om miljöhotet är en otacksam uppgift. Tänk dig att du befinner dig på en fest. En person i minglet påtalar att om ingen lagar brandtrappan från balkongen så kan en fruktansvärd olycka komma att ske någon gång i framtiden. Samtidigt häller en annan person i en ny flaska vodka i bålen. Vem av dem får din uppmärksamhet?

Resultatet blir att tonläget hela tiden höjs. De som ser farorna blir av helt begripliga skäl argare och argare.

Detta samtidigt som forskning i psykologi visar att det är troligare att människor engagerar sig om det finns en positiv kontext än om det finns en domedagskontext.

– Polariseringen ökar konstant, säger Johan. Efter mitt Sommarprat gick en del gröna extremister på mig. De var arga för att jag lät för optimistisk. Det är som att man måste säga att jorden går under.

Ett citat från Don DeLillos senaste roman Noll K dyker upp i huvudet: "Everybody wants to own the end of the world".

För att agera konstruktivt i arbetet att rädda planeten krävs omfattande diplomatiska kvaliteter – precis den bakgrund Johan Kuylenstierna fått genom FN.

– Där är det ofta lika många nationaliteter som människor i arbetsgrupperna. Om du ska få något gjort då måste du fila ned kanterna på din egen kulturella kontext. Alla kan inte komma in med egna käpphästar.

När vi pratar om Johans bakgrund dyker det upp en annan sak som man inser måste ha varit lika viktig för hans människokännedom som arbetet i FN:

– Jag jobbade länge som bartender. Och gillade det verkligen. Det var i restaurangvärlden jag träffade min fru, hon var kallskänka.

Samtidigt har hans engagemang för naturen och miljön funnits med ända sedan han var barn. När Johan rensade bland barnteckningar hittade han en där han tecknat "Håll Sverige rent".

"Det är vi, mänskligheten, som bestämmer åt vilket håll vi ska gå. Omställningen till ett fossilfritt samhälle är på väg att lyckas."

– Utvecklingen från den misslyckade klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 till Paris 2015 är enorm. Jag kan nu till och med tycka att det var bra att Köpenhamn misslyckades. Då var man fast i ett gammalt sätt att tänka, det funkar inte. Man måste tänka om helt.

Det viktigaste som hänt de senaste åren är kanske att ingen heller längre tycker att miljöarbete är mossigt.

– Precis alla är med på tåget nu, alla städer, hela näringslivet. Den enda vägen framåt är en kombination av kommersiellt driven teknikutveckling och lagstiftning.

Johan Kuylenstierna har precis gjort en Cassini med sin egen omloppsbana. En vd för SEI får endast sitta i maximalt två gånger fyra år. Johan har nu varit vd i sex år men kommer att sluta i vår, i samband med att en ny och långsiktig strategi ska utvecklas för organisationen.

Så vad ska du göra efter våren 2018?

– Mitt miljöengagemang kommer jag alltid att ha kvar. Men min filosofi är att aldrig planera utan hålla ögonen öppna för det mest intressanta som dyker upp.

Johans hållbara vanor

  • Kontrollerar mina utsläpp i Klimatkalkylatorn. se.
  • Undviker att slänga mat, väljer klimatsmart och ekologiskt.
  • Inspirerar till samarbete, smarta lösningar och hållbart resursutnyttjande.

Alla är revolutionärer

En artikelserie om människorna som ska göra världen hållbar igen. Visst är du en av dem?

Citybon

Textilkonstnären Sarah Nakiito vill med afrikanska tyger och ett slow fashion-tänk utmana bilden av skandinavisk hållbar design.

Sarah Nakiito

Miljöprofessorn

Naturgeografen och miljödirektören Johan Kuylenstierna tror på människans förmåga att rädda planeten.

Johan Kuylenstierna

Tänkaren

Som en av hjärnorna bakom Hans Roslings berömda metoder för att redovisa fakta gör Anna Rosling Rönnlund världen mer begriplig.

Anna Rosling Rönnlund
Scrolla upp