Louise Berg | Vi är också Norrköping - E.ON
apartment up_arrowboka_tidboka_tidcheckmark Imported Layers Copy 3Imported Layers Copy 3close_icon close_iconcontract-details direction error-messagefacebook rorligt_icon copygoogle_plushouse Kalender_24x29Artboard 1 Kalender_24x29Artboard 1 instagram_icon mailmailmap_pin_selected_map_pin Type something Imported Layers Copy 2Imported Layers Copy 2 Imported Layers Copy rabatt_icon Created with bin/sketchtool. radgivning_icon Created with bin/sketchtool. sms_icon Created with bin/sketchtool. Imported Layers 7Imported Layers 7 translate_icontwitteruser-contract vattenkraft_icon copy 3Customization

"Jag ska ta med min 3D-vulva och resa jorden runt”

Louise Berg har inte sovit på tre dygn. För några timmar sedan kom hon hem från Bryssel. Hon var inbjuden av EU-kommissionen för att medverka på European Development Days för att berätta om sitt engagemang i kvinnofrågor. 

Nu står hon vid en kaffemaskin i Norrköping och väntar på en espresso. Blicken är något simmig, men hon är full av energi.  

– Jag brukar inte vara nervös. Men den här gången var jag det. Det var första gången jag presenterade mitt arbete på engelska. Jag använde ord jag aldrig använt tidigare. Vad heter »kvinnodelar« på engelska?

Tillsammans förnyar vi Norrköping

Här kan du läsa mer om hur vi och några lokala hjältar förnyar Norrköping.

Louise Berg,  Iman Fahmi och Laura Demo.

 

Vi befinner oss i Strykbrädan på Laxholmen. Huset, som tidigare var en textilfabrik, samlar numera stadens yngsta och mest expansiva företag och start-ups. Här, en halvtrappa upp, i fabrikens gamla rökrum med utsikt över Strömmen, har Louises kommunikationsbyrå Sibship sitt kontor. Ovanför skrivbordet hänger en taklampa i form av en jordglob. 

Hennes jobb har tagit henne över hela världen, men hon tog sina första steg i Ocksjön, en liten by tio mil söder om Östersund. Efter gymnasiet hamnade hon i Stockholm, men längtade utomlands. Hon jobbade med ett projekt inom humanekologi i Ecuador och ett förändringsprojekt med fokus på hiv/aids i Nigeria, innan hon arbetade som informatör på Läkare utan gränser. 

Efter att en kompis tipsade om en utbildning på universitetet i Norrköping som heter »Kultur, samhälle och mediegestaltning« gick flytten. Här har hon blivit kvar. 

Från kontoret i Strykbrädan driver Louise en rad förändringsprojekt – alla med utgångspunkt från kvinnofrågor. Det kanske mest uppmärksammade är musikvideon till låten »Vi är också Norrköping« med Thrive, en grupp bestående av 25 unga tjejer med ursprung i 17 olika länder. 

– Jag har jobbat mycket med kvinnokroppen genom åren, med ämnen som mens, sexualundervisning, hbtq och mångfald. För några år sedan tog jag fram ett utbildningsmaterial tillsammans med länsstyrelsen om hur man genom kunskap om mens kan förebygga hedersförtryck och könsstympning. Jag träffade många unga med invandrarbakgrund och märkte att de inte var aktiva i kultur- och fritidsaktiviteter. I Sverige är vi föreningsmänniskor. För att komma in i samhället måste du delta. 

Louise började fråga runt i staden hur föreningar jobbar med att nå unga med mångkulturell bakgrund. Hon intervjuade 25 organisationer och ville ta fram ett metodmaterial för hur man ska nå ut till unga kvinnor. Hon fick avslag. Det var då idén till musikvideon föddes. 

Hon engagerade Musikhuvudstaden Norrköping och en kompis som jobbade på ungdomsorganisationen Pangea. Efter tre veckor hade de satt ihop en grupp med 25 unga tjejer. Under tre veckor sommaren 2017 spelades musikvideon in. I oktober var det premiär. 

– Det här var en ny typ av projekt. Så många nej som jag fick i det här projektet har jag aldrig fått tidigare. Blev kallad för manshatare för första gången i mitt liv, vilket kändes otroligt märkligt. För att kunna integrera måste man ibland segregera. Många som kommer till Sverige är inte vana vid att tjejer och killar umgås. Därför var det viktigt att enbart jobba med tjejer i just det här projektet. Vi ville bygga upp deras självförtroende. Den utvecklingen vi såg under de där veckorna var helt otrolig.

Louise Berg

 

Girl power på riktigt

Vi rör oss ut på gatan för att möta upp Iman Fahmi och Laura Demo – två av tjejerna som var med i musikvideon. Det blir ett kärt återseende. Vi tar hissen upp till takterrassen, som bjuder på en hisnande utsikt över staden. Här uppe, under den klarblå himlen, spelades några av dansscenerna i musikvideon in. 

– Vi ville visa att tjejer kan. Det handlar inte om att trycka ner killar. Men vi ville ta plats, säger Laura. 

– Vi lärde oss mycket om tålamod och respekt. Och jag lärde mig att le. Jag brukade inte le så mycket tidigare, säger Iman.

– Innan ville jag byta skola. Det var lite knas. Folk kunde komma med dåliga kommentarer. Tidigare hade jag inte modet att säga ifrån. Men nu känner jag att jag kan säga emot, utan att behöva oroa mig för vad de tycker om mig. Så länge jag kan säga ifrån och må bra av det, det är det viktigaste, fortsätter Laura.

Iman är hungrig. Vi tar hissen ner igen och promenerar bort längs Strömmen mot en thailändsk restaurang på Kungsgatan. På vägen springer vi in i en mörkhårig kvinna i ljusgrått linne. Hon kramar Louise hjärtligt.

– Vilken stjärna du är, utbrister hon innan hon stressar i väg. 

– Det var min gamla chef på Kolmården, säger Louise.  

Louise definierar sig själv som en entreprenör och innovatör. Hon ser ett problem, försöker hitta en kreativ lösning och sätter ihop ett team som kan lösa det. Just att se lösningar beskriver hon som sin största styrka. 

– Och att inte fastna i problemställningar. Jag använder kulturens verktyg för att belysa samhällsproblem. Med musikvideon ville jag ge en röst till dem det handlar om, i stället för att prata över huvudet på dem. 

Var kommer din drivkraft ifrån? 

– Jag har nog alltid brunnit för rättvise- och jämställdhetsfrågor. Varför är det okej för killar att göra vissa saker – och inte tjejer? Varför svälter vissa och inte andra? All form av orättvisa har jag haft svårt att förstå och bara acceptera att det är så. Jag pluggade genusvetenskap när jag var 20, men jag blev så arg att jag var tvungen att sluta.

Stadsbild Norrköping

 

Ett hållbart mensskydd

För fem år sedan arbetade Louise med en dokumentär om mens. Hon intervjuade kunniga i ämnet och kom fram till att hon egentligen inte visste någonting om det. 

– Jag har själv haft det i 20 år, men hade ingen koll på vad det är. Man fostras att tro att man vet. Det har inte skett en enda innovation inom mensskydd på 30 år. De som finns är inte miljövänliga och inte särskilt bra för kroppen. En binda tar 400 år för naturen att bryta ner, de innehåller plaster och kemikalier. Halva världens befolkning har mens, men det finns bara tre innovationer. 

Under Venture Arena 2016, en matchningsarena för tillväxtbolag i området, drog Louise sin pitch för att locka investerare och samarbetspartners. Under namnet Next Period ville hon utveckla ett miljövänligt och hållbart mensskydd som ska revolutionera världen.

– Det var jag och massa killar från ingenjörsprogram med häftiga techprylar. Jag trodde det skulle vara tomt under min presentation, men det var fullt. Just nu tittar vi på olika material tillsammans med forskare. Frågar du mig ska det vara klart till jul. Forskarna får svårt att andas när jag säger det. 

Hur viktigt är hållbarhet för dig i ditt arbete? 

– Det viktigaste. Allt jag gör måste vara socialt och miljömässigt hållbart. Det kommer att vara det enda sättet att driva en verksamhet på i framtiden, om vi ska ha en planet att leva på. Socialt entreprenörskap är mer utbrett i övriga världen än det är i Sverige, vi ligger efter. 

Tillsammans med Next Period tar projektet »Är jag normal?« upp all Louises tid för tillfället. Det är ett samarbete med initiativet Visual Sweden, forskningsinstitutet RISE Interactive och Norrköpings kommun. Just nu är de i slutfasen av att ta fram interaktiva 3D-modeller som ska visa variationer av kvinnans kön.

– Rätten till sin egen kropp kommer via kunskap. Vi tar fram ett redskap som underlättar kunskapsspridningen. Målet är att lärare ska använda den i sexualundervisningen. Det ska vara ett verktyg för läkare, gynekologer, barnmorskor, i stort sett alla som jobbar med kvinnofrågor. Ett viktigt projekt. Och jätteroligt. 

Hur ser du på framtiden?

– Jag ska ta med min 3D-vulva och resa jorden runt. Alla ska veta hur en vulva är uppbyggd och hur den fungerar. Jag ska förändra världen, det är mitt mål.

Louises hållbara vanor:

  1. Sopsorteringsfantast som sopsorterar/återvinner allt och gärna uppmanar andra att sopsortera och kasta skräpet i rätt kärl.
  2. Köper ekologiskt så långt det är möjligt och blir lika glad varje gång jag kan äta måltider som är 100 procent ekologiska.
  3. Cyklar och går överallt, även om vädret är dåligt.

Visste du att...

...E.ON har bytt bränslet på reservproduk- tionsanläggningen Navestad från olja till mer klimatvänlig bioolja?

Scrolla upp