RfG tillämpas på nya kraftproduktionsmoduler. RfG gäller inte för befintliga kraftproduktionsmoduler, utom i vissa fall. Ett sådant fall är när en kraftproduktionsmodul av typ C eller D har ändrats i sådan omfattning att dess anslutningsavtal måste ses över grundligt.
Syftet med RfG är att säkerställa tekniska förmågor i kraftsystemet i syfte att erhålla ett robust driftsäkert kraftsystem och möjliggöra för en rättvis och integrerad elmarknad. En efterlevnad av kraven i RfG säkerställer att kraftproduktionsmodulerna har förmågor som exempelvis bidrar till stabiliteten i kraftsystemet genom frekvensreglering och spänningsreglering vid normaldrift och onormala driftssituationer i elnätet.
RfG är en europeisk förordning och eftersom förutsättningarna i elnäten skiljer sig mellan de olika medlemsländerna finns det utrymme i förordningen att anpassa vissa krav efter nationella förutsättningar. I Sverige har det resulterat i Energimarknadsinspektionens publicering av föreskriften EIFS 2018:2 som är det svenska nationella komplementet till RfG.
Vårt arbete med RfG
Med syftet att skapa harmoniserade rutiner för överenstämmelse inom branschen har E.ON valt att basera sig på SvK:s anslutningsförfarande för typ D anläggningar och använda sig utav medföljande dokumentpaket innehållande alla bilagor kopplat till anslutningsprocessen.
För typ C anläggningar ställer RfG endast krav på att berörda systemansvariga ska använda ett slutligt driftsmeddelande. E.ON har utöver detta infört kontrollpunkterna ”godkännande inför spänningssättning” och ”godkännande inför provdrift” med tillhörande driftsmeddelanden för både spänningssättning och provdrift. Detta syftar till att få en lämplig indelning av anslutningsförfarandet likt förfarandet för kraftproduktionsmoduler av typ D. Anledningen till detta är att säkerställa att betydande produktionsanläggningar som ansluter till E.ON:s nät uppfyller kravbilden innan de kan börja producera el.
Klassning av kraftproduktionsmoduler
I RfG klassificeras kraftproduktionsmoduler inom fyra olika typklasser från typ A till D beroende på deras maximala kontinuerliga effekt och spänningsnivån i anslutningspunkten. Processen för anslutning av en kraftproduktionsanläggning baseras på dess typklass, där typ A har lägst teknisk förmåga och typ D har högst teknisk förmåga. Kraftproduktionsanläggningar delas i RfG in i synkrona kraftproduktionsmoduler, kraftparksmoduler och havsbaserade kraftparksmoduler.
0,8 kW ≤ Typ A <1,5 MW
1,5 MW ≥ Typ B < 10 MW
10 MW ≥ Typ C < 30 MW
Typ D ≥ 30 MW*
*En anläggning klassas alltid som Typ D om anslutningspunkten har en spänning på 110 kV eller högre.
Anslutningsförfarande för kraftparksmoduler
Guide för anslutningsförförandet av kraftparksmoduler av typ C och D
Bilaga A - Tekniska uppgifter över anläggning - Uppdaterad 23-01-30
Bilaga B - Försäkran om överensstämmelse inför tillfälligt driftsmeddelande
Bilaga C - Försäkran om överensstämmelse inför slutgiltigt driftsmeddelande
Guide för anslutningsförfarandet av kraftparksmodul av typ B
Anslutningsförfarande för synkrona kraftproduktionsmoduler
Guide för anslutningsförförandet av synkrona kraftproduktionsmoduler av typ C och D
Bilaga A - Tekniska uppgifter över anläggning - Uppdaterad 23-02-02
Bilaga B - Försäkran om överensstämmelse inför tillfälligt driftsmeddelande
Bilaga C - Försäkran om överensstämmelse inför slutgiltigt driftsmeddelande
Guide för anslutningsförfarandet av synkron kraftproduktionsmodul av typ B
Kontakt:
Vanliga frågor och svar om RfG
-
Gäller RfG för alla kraftproduktionsanläggningar?
-
Vad är det som avgör kravbilden för en kraftproduktionsanläggning enligt RfG?
RfG kategoriserar anläggningar anslutna till nät med lägre spänning än 110 kV utifrån installerad effekt. Typindelningen är oberoende av hur elen produceras och beror endast på storlek. Dessa anläggningar kategoriseras i tre olika typklasser, från typ A till C. Anläggningar anslutna till nät med spänning högre en 110 kV kategoriseras som typklass D. Kravbilden och processen för anslutning av en kraftproduktionsanläggning baseras på dess typklass, där typ A har lägst teknisk förmåga och typ D har högst teknisk förmåga.
-
Vad är skillnaden mellan kraftproduktionsanläggning, kraftproduktionsmodul och kraftparksmodul?
En kraftproduktionsanläggning är enligt RfG en anläggning som omvandlar primärenergi till elektrisk energi. En kraftproduktionsanläggning kan bestå av en eller flera kraftproduktionsmoduler. En kraftproduktionsmodul är enligt RfG antingen en synkron kraftproduktionsmodul eller en kraftparksmodul. En kraftparksmodul är en eller flera elproduktionsenheter som antingen är asynkront anslutna till nätet eller anslutna via kraftelektronik. Som en tumregel kan man säga att de flesta förnyelsebarenergikällor faller inom kategorin kraftparksmodul. Vattenkraft å andra sidan burkar vara synkront ansluten till nätet och brukar därmed falla i kategorin synkron kraftproduktionsmodul.
-
Vilka krav gäller för solcellsanläggningar?
Om solcellsanläggningen är ny och den installerade effekten är i sådan storleksordning (≥0,8 kW) att anläggningen klassas som typ A eller högre tillämpas RfG.
-
Finns det regler för anslutning av batterier enligt RfG?
Det finns för tillfället ingen giltig nätkod för energilager på EU-nivå och därmed inte heller några nationella föreskrifter. Fram till att sådana bestämmelser kommer på plats behöver E.ON i sin roll som berörd systemansvarig meddela anslutande part vilken kravbild som gäller.
-
Vilka krav gäller för kraftproduktionsmoduller som ingår i nät inom industrianläggningar?
Enligt RfG ska ägaren av en kraftproduktionsanläggning som ingår i nät inom industrianläggningar och den berörda systemansvarige ha rätt att enas om villkoren för bortkoppling av sådana kraftproduktionsmoduler som säkerställer produktionsprocesser, från nätföretagets nät. Det finns även fall där kraftproduktionsmoduler som ingår i nät inom industrianläggningar undantas från vissa krav.