Sponsring | I FC Rosengård nådde Zećira sitt mål - E.ON
apartment up_arrow boka_tidboka_tidcheckmark Imported Layers Copy 3Imported Layers Copy 3close_icon close_iconcontract-details direction error-messagefacebook Kalender_24x29Artboard 1 Kalender_24x29Artboard 1 rorligt_icon copygoogle_plushouse instagram_icon mailmailmap_pin_selected_map_pin EAC9921F-E050-4152-9E00-5A9E1CAFA966Type something Imported Layers Copy 2Imported Layers Copy 2 Imported Layers Copy rabatt_icon Created with bin/sketchtool. radgivning_icon Created with bin/sketchtool. sms_icon Created with bin/sketchtool. Imported Layers 7Imported Layers 7 translate_icontwitteruser-contract vattenkraft_icon copy 3Customization

Nu är hon självklar mellan stolparna

I FC Rosengård nådde Zećira sitt mål att bli förstamålvakt. Nu lever hon sin dröm – men siktet är redan inställt på nästa mål.

På Malmö IP börjar träningen gå mot sitt slut. FC Rosengårds damlag har några dagar ledigt mellan allsvenskanmatcher och stämningen är på topp. Målvakten Zećira Mušović plockar ihop koner, bollar – och en tom ölburk som skräpar på marken bredvid planen.

– Här har någon haft det kul på en match, säger hon och skrattar.

22-åringen gör sitt första år som förstamålvakt i klubben. Hittills har det gått bra. Klubben, som har vunnit Damallsvenskan tio gånger och Svenska cupen fem gånger, ligger i toppen av tabellen. Men det har inte varit en lätt resa hit för Zećira. Hon har setts som ett framtidslöfte sedan hon var 15 år gammal, men motgångarna har varit många. Skador, vacklande självförtroende och hård konkurrens om målvaktsrollen har stått i vägen – men också härdat henne.

– Alla motgångar har fostrat mig som person och fotbollsspelare. Jag har lärt mig känna mig själv på ett helt annat sätt. Om du ska stå på toppen måste du kämpa.

Tacksamhet och kämparglöd

Sin styrka och målmedvetenhet har Zećira fått från sin uppväxt. Hennes föräldrar flydde från kriget i forna Jugoslavien, och serbiska Prijepolje nära den bosniska gränsen, med Zećiras tre äldre syskon under tidigt 1990-tal. Zećira föddes i Falun 1996, innan flyttlasset senare gick ner till Helsingborg. Några spår av åren i Dalarna hörs dock inte när Zećira pratar.

– Mina föräldrar har alltid varit tacksamma för det lilla de har fått. Vårt motto i familjen har därför alltid varit att man ska göra det bästa av situationen och sina förutsättningar. Man ska vara tacksam för det man får och kämpa för det man vill ha, säger Zećira.

Fotbollen kom in tidigt i hennes liv. När en tränare såg henne spela i en fotbollsturnering i skolan och lockade henne till en gruppträning fastnade hon direkt.

– Jag tyckte det var jättekul, fick en massa vänner och skapade ett umgänge.

Hon började spela i Stattena IF och hittade hem som målvakt – en roll som många fotbollsspelare inte brukar vilja ha.

– Jag gillar tydligheten i rollen, kontrasterna. Antingen är man riktigt bra, eller så är man riktigt dålig vilket gör att man förlorar en match. Det låter hårt, men jag gillar att det blir ett tydligt mått på om jag har gjort något bra eller dåligt.

Tidigt en talang

Zećiras talang växte, hon började spela i Skånelaget och fick ögonen på sig. FC Rosengård, som då hette LdB FC, hade följt henne ett tag och kontaktade hennes föräldrar om möjligheten att hon skulle börja träna med klubben.

– De pratade med mamma och hon fattade ingenting, säger Zećira och skrattar åt minnet. Hon hade nog inte förstått att fotbollen kunde leda till något, medan min pappa och bror fattade att jag hade talang. Mamma ville att jag skulle fokusera på skolan, och inte flytta till Malmö helt själv. Hon var svårflörtad, men jag fick till slut testa.

Zećira hade bara hunnit gå en månad i gymnasiet i Helsingborg när hon flyttade själv till Malmö. Det blev en ögonöppnare på många sätt. Hon lärde sig snabbt att ta hand om sig själv: att passa tågtider, planera mat och balansera skola och träning. Att hantera pressen var dock inte lika lätt.

– Det var en jättestor skillnad att gå från min lilla klubb till ett av Sveriges bästa lag. Jag visste att det skulle vara tufft, men inte så tufft. Jag är tacksam för att mina föräldrar hade låtit mig vara självständig och aldrig serverat något på silverfat. Så jag visste att jag behövde arbeta hårt.

Utvecklingen viktigast

Zećiras självförtroende fick sig en törn när hon kände att hon inte hängde med i tempot och inte kunde leva upp till de högt ställda kraven.

– I Stattena var jag talangen, den enda som representerade ett ungdomslandslag. Utan att låta för kaxig så var jag lite av den stora stjärnan i laget som det snackades och skrevs om. Sen kom jag hit, och visst var jag duktig, men här blev jag den lilla stjärnan bland alla stora stjärnor. Det var svårt, jag blev plötsligt ingen, varken för omgivningen eller för mig själv. Men jag lärde mig med tiden att jag behövde sluta jämföra mig själv med alla andra. Det är bara min utveckling som räknas.

Till en början var Zećira andremålvakt bakom isländska Thora Helgadottir. En bra position för henne då hon kunde fokusera på sin egen utveckling. Med tiden fick hon spela fler och fler matcher. Målet att bli förstamålvakt blev allt tydligare.

Under 2015 gjorde hon 16 matcher i Damallsvenskan, men blev senare förpassad till en mindre roll igen när nya målvaktsvärvningar som kanadensiska Erin McLeod och tyska landslagsmålvakten Kathrin Längert togs in.

– Det tog emot när det kom in nya målvakter inför varje säsong. Att om och om igen gå tillbaka till ruta ett, att ständigt få börja om har varit svårt. Mitt självförtroende fick några smällar. Samtidigt har klubben alltid trott på mig och jag har alltid haft bra förutsättningar med bra träningar och tränare.

Studier och mental coach 

För att bygga upp självförtroendet har hon bland annat tagit hjälp av en mental coach som har gett henne verktyg för att hantera motgångarna. Att hon vid sidan om fotbollen även studerat till civilekonom på Lunds universitet har varit viktigt. Hon blev klar med studierna i våras.

– När jag gjorde en bra match höll skolan mig nere på jorden och när det var tufft lyfte skolan upp mig. Samma sak med familjen, de har alltid stöttat mig i både med- och motgångar. Fotboll är mycket, men det är inte allt i livet, säger Zećira och blickar ut över fotbollsplanen.

Mot nya drömmar

Zećira har förlängt sitt kontrakt med FC Rosengård till 2020 och är numera given etta mellan stolparna. Hon har även fått chansen i landslaget. Den nye förbundskaptenen Peter Gerhardsson tog ut henne till sina två första VM-kvalsamlingar förra året och i sista gruppspelsmatchen mot Ryssland fick Zećira göra A-landslagsdebut. Hon höll nollan och Sverige vann med 3-0.

– Det kändes väldigt stort och känslosamt. Det hade länge varit en av mina största fotbollsdrömmar. Jag stod där och sjöng nationalsången och insåg att det nu var ett uppfyllt mål och en dröm som blivit sann. Nu är målet att bli förstamålvakt även i landslaget längre fram.

Zećira hoppas kunna använda sina med- och motgångar för att inspirera unga tjejer att satsa på fotbollen. Under sommaren ledde hon Zećira Mušović Summercamp – ett dagläger för flickor födda 2005 till 2009, som FC Rosengård anordnade.

– Jag lever lite i en dröm och kan inte riktigt förstå att jag är en förebild. Jag vill visa unga tjejer att det är viktigt att ha mål och att man ska kämpa när det är tufft. Jag är stolt över att kunna säga till min fyraåriga systerdotter Selma att fotboll är mitt jobb. Det har tidigare generationers damspelare möjliggjort för mig och jag vill göra det möjligt för nästa generation att också nå sina drömmar.

Om att våga drömma

FC Rosengård tror på kraften i drömmar, både på och utanför plan. Med sin fotbollsverksamhet och sina sociala initiativ gör de ett fantastiskt jobb för att utsatta grupper ska integreras i samhället och uppnå sina drömmar. Vi tror på FCR och att deras arbete bidrar till det hållbara samhälle som vi vill vara med och skapa.

Den här sidan uppdaterades 8 november 2018